al gore.

fick tag i ett par ordfront på bokmässan igår, och frossade i en fin artikel om al gore.
vi som sett "an inconvenient truth" (torrent) vet att gore framställs som en klimatets superhjälte och hela världens bästa vän. björn forsberg sparkar sönder den myten och skildrar vad gore faktiskt gjorde under sin tid som vice president under clinton. han plockade bort regler som reglerade valfångsten, han bröt skärpta krav på bränsleekonomi i bilar, och jobbade aktivt för att hjälpa monsanto in på den europeiska marknaden. (monsanto är det läskiga företaget som bla. patentbelägger grödor. det skriver jag om en annan gång)
forsberg citerar en amerikansk miljökämpe som säger:

"gore och clinton har gjort mer negativt för miljön än reagan och bush (d.ä.) tillsammans"

!!

klart är det en viktig fråga gore lyckats lyfta, cred till honom för det. men den här jävla glorian han fått, den är inte riktigt rättvis. när han satt på en maktposition varifrån han verkligen kunde påverka, då sprang han de transnationella svinens ärenden, och när han sen hamnade i skymundan under bushregimen, då passar det att börja värna om miljön. hyckleri.
som vanligt slår south park huvudet på spiken i avsnittet "manbearpig" (torrent) vari gore figurerar och jagar ett påhittat hot för att väcka uppmärksamhet för sig själv. (jag menar inte att klimathotet är påhittat, men ni fattar..)