fredag 25 juli 2008

knark.

idag reagerar jag på hyckleriet kring tillåtna och otillåtna droger. på tips från pappa kikade jag på en mycket givande dokumentär från bbc. på vetenskaplig basis har man gjort en lista över storbrittaniens 20 farligaste droger. utifrån bevisad effekt på människor, hur beroende framkallande drogen i fråga är, och vilka konsekvenserna för samhället blir av användandet av drogen skapar man en helt ny kategorisering av droger, lagliga och olagliga.
inte helt oväntat blir resultatet ett tydligt tecken på hur snevriden den allmänna, lagliga, synen på droger är. ecstasy hamnar redan på 18e plats, lsd på plats 14, cannabis på plats 11, cigg på plats 9 och slutligen alkohol på plats 5.
intressant är också att ghb hamnar på plats 17, en drog som svartmålas otroligt mycket i media.

jag anser att det är just den här svedvridna, ovetenskapliga kategoriseringen av droger och hopklumpandet av alla olagliga droger som "knark" skapar flera dumheter. vissa droger anses vara inkörsportar till tyngre droger eftersom om en person som har denna klumpsyn på droger testar cannabis behöver inte steget bli långt till tyngre grejer, personen i fråga har ju redan börjat "knarka".
tillsammans med en allmän okunskap om skillnaden mellan olika drogers effekt på människor kan detta bli farligt.

lösningen är en nyanserad diskussion kring droger, och ett slut på hycklandet kring hur alkohol är en accepterad drog och många andra, mindre farliga droger, inte är det.
tänk på att om alkohol hade uppfunnits idag skulle det antagligen varit olagligt.

att låta även mindre farliga droger vara olagliga är dessutom lite dumt ur en rent ekonomisk vinkel, från statens sida. tänk vilken gigantisk svart marknad det finns för droger, hur många miljarder skattepengar går inte varje enskild stat minste om där?

varför det ser ut som det gör, varför vissa droger är lagliga och vissa inte, skriver jag om en annan dag.

inspiration:
bbc horizon - is alcohol worse than ecstasy? (torrent)
bullshit! - war on drugs (torrent)

måndag 21 juli 2008

återfall bland sexualbrottslingar.

häromveckan väcktes jag av mobilen. "hej! det är XXX. känner du mig?" sa rösten i andra änden. döm av min förvåning när jag förstod att det var en av intagna sexualbrottslingarna jag arbetat med på skogomeanstalten under förra året. han hade muckat och ville att jag skulle ha hans nummer, höra efter hur det var med mig och berätta hur han hade det. vi hade mycket bra kontakt, så det kändes kul att höra av honom igen. men om han är "botad" eller inte vet jag tyvärr inte. jag är rädd att han mycket väl kan begå sexualbrott igen. och igen.

efter att ha spenderat åtta månader eller så bland sexualförbrytare på skogomeanstalten på hisingen har jag insett ett par skruvade saker kring svensk kriminalvård. i stort sett alla på anstalten är dömda för olika typer av sexbrott, men ser väldigt sällan sin egen skuld, inte så att de törs tala om det åtminstone. skuld och skam är såklart förklaringar, men jag brukar vara bra på att krypa under huden på folk. på anstalten fungerade det bara med vissa.
all behandling där var frivillig, utifrån det faktum att intagna kunde vägra rätt och slätt, utan följder på något vis. den behandlingen som finns verkar dessutom sällan fungera speciellt bra. jag minns hur personalen talade om två speciellt "lyckade omvändningar", två på många år, på en avdelning där hundratals cirkulerat genom åren.
till exempel fanns en man med extrema aggressionsproblem som hyste tydliga önskemål om annan typ av vård, specifik för hans problem, något som av ekonomiska skäl aldrig uppfylldes. (vilket då i sin tur skapade frustration hos honom, gjorde honom ännu mer retlig.)

jag är väl egentligen långt ifrån tillräckligt insatt för att uttala mig, men tillräckligt för att se och uppröras över ett vårdsystem som botar och fungerar i ströfall här och där. om den intagne själv inte inser sin skuld och varför han sitter i fängelse, då kommer han antagligen vägra delta i vårdprogram eftersom "han är ju ingen våldtäktsman". i alla dessa fall skapar fängelsevistelsen då istället ett agg och en ilska mot ett samhälle och en rättsapparat som behandlat en orättvist. tillsammans med stigmatiseringen av sexbrottslingar i samhället skapar det svenska vård- och fängelsesystemet bara ytterligare alienering av personer som antagligen redan innan känt sig som outsiders. återfallsmönstret blir tydligt.

vårddiskussionen är såklart extra aktuell i dagsläget med anders eklunds pågående rättegång, en notorisk återfallsförbrytare som i flera omgångar suttit av straff för olika sexualbrott, uppenbarligen utan förändring i sin människosyn och synen på sin sexualitet. (ur GP)

katarina wennstam är en väldigt vettig journalist som skrivit två intressanta, sakliga böcker om våldtäckter, en bok om offren och en om förövarna. båda väldigt läsvärda i dagsläget. dessutom skrev hon den här texten i aftonbladet för några månader sen.

söndag 13 juli 2008

nationalism.

sm,nationalism utgör ännu ett sätt att segregera människor och dela upp grupper i "vi" och "dom". jag tycker att det är otroligt vikitgt att minnas hur det faktiskt är en artificiell skapelse som vi människor hittat på själva. eller rättare sagt; de för tillfället mäktigaste människorna. rent krasst består det ju bara av olika bitar av land som alla utgör delar av vår värld.
nationalismen fyllde möjligtvis en god funktion under avkoloniseringen av afrika, asien och latinamerika, men i vårt moderna sverige känns det inte alls lika relevant.

att man dessutom har mage att kalla sig för "stolt svensk" gör mig ännu mera full i skratt. för att man ska vara stolt över något måste man väl ha åstadkommit något? för mig räcker det inte med att ha blivit född på en viss del av jorden för att vara stolt över det. stolthet är något man gör sig förtjänt av. att vara en god vän till exempel. det är däremot rätt fånigt att vara stolt över var man blev född. man är inte stolt över att vara 176 cm lång eller över att man har två armar.

de svenska nationalisterna går dessutom ännu ett steg åt fåntrattshållet när de hyllar vikingarna med tshirtar som "sweden - land of the viking". sverige etablerades 1523 när kalmarunionen upplöstes, och innan dess tror jag inte att man riktigt kan tala om ett "sverige" som sådant. vikingarna härjade under yngre järnåldern, 800-talet till slutet av 1000-talet.
och vad är det sen att vara stolt över? flugsvampstuggande sjöbusar, förvisso med viss begåvning kring handel, men handel under vapenhot är väl ändå inget historiskt positivt som jag vill återuppta?



en skrämmande video som visar att det som låter som svammel faktiskt uppfattas som sanning av alltför många människor. filmen är fånig, men visar när motståndsrörelsen var i söderhamn, där jag växte upp. (motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk grupp som försökte vinna mark i söderhamn efter ett uppmärksammat våldtäcktsfall där förövaren sades vara afrikan. det skulle senare visa sig att allt var fabricerat, både förövaren och brottet.)

jag avslutar med ännu ett citat, den här gången från randy och låten "they fear us":

"borders and customs prevents people to travel and live wherever they want.
how can anybody say that they own a piece of this world?
the world belongs to everybody, every corner and street, every ocean and beach,
deserts and mountains too, they all belong to you."


inspiration:
george carlin - Its Bad For Ya (piratbukten)
svenska motståndsrörelsen. (wiki)
vikingar. (wiki)
linn bursell -stolt över vaddå? (yelah.net)

fredag 11 juli 2008

alkohol

jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker om alkohol och vår svenska festkultur. jag trappar ner alkoholintaget, men något totalt avslut är fortfarande inte aktuellt, så den här låten fortsätter peppa igång mig innan kalas:



mötley crüe - kickstart my heart.

och i helgen blir det sommar på riktigt. då festival/sommarvansinnesvännen fletcher kommer och hälsar på.

fredag 4 juli 2008

hur konsumerar de?

ok. det här är kanske väl enkelt att sparka på. jag tänker göra det ändå.

jag kikade i dns "hej konsument!" intervjuer med kändisar kring deras shoppingvanor.. här fick jag bekanta mig litet med blondinbella. hon spenderar mellan 10-15 000 kr i månaden på kläder! för det första är människan 17 år, vilket antagligen betyder att det finns föräldrar i bakgrunden som betalar kalaset. shit, vilken otjänst jag tycker att hennes föräldrar gjort när de skapat och nu underhåller hennes materiella livsstil. även om säkert hon har feta egna reklamintäkter från sin blogg vid det här laget.
lite ont i magen får jag allt när jag läser att hennes blogg är den mest lästa i sverige. vad är det för fel? på riktigt; vad är det som är fel?
hon hittar aldrig något på secondhand. jag lämnar henne där.

jag blir hellre inspirerad av de här två herrarnas "konsumtions"mönster: promoe & stefan sundström

apropå promoe så såg jag förresten looptroop på egen hand i onsdags. de rockade som vanligt, och cosm.i.c. gjorde ett bejublat "gästspel" eller vad det nu ska kallas.
på väg hem hade såklart vagnarna slutat gå, så jag promenerade hem. på vägen fick jag släcka en brinnande tröja. fråga mig inte varifrån den kom, den bara låg där och brann.


onsdag 2 juli 2008

msn tog mitt liv. bokstavligen.

sen någon vecka tillbaka har jag slutat att använda microsofts p2p-program. väldigt snabbt blev det väldigt tydligt hur mycket tid jag faktiskt satt bort vid de där blinkande rutorna. skitprat är såklart trevligt, men flera timmar varje kväll är knappast nödigt? dessutom får ett ökat msnanvändande gärna följden av ett minskat "riktigt" umgänge, öga mot öga. faktiskt.



"vi är så rädda för oss själva
att vi får stora skälvan
om vi får vara för oss själva
om så bara två kvällar
så vi har e-mail o msn ring min mobil eller hem
så kan vi snacka lite skit, det var längesen
men inte mötas på riktigt, det blir så kladdigt och meckigt"
/ur låten ovan.

timbuktu och promoe menar att det är pga rädslan för oss själva och vår dåliga självkänsla som vi vill kommunicera hela tiden. drastiskt visst, men det finns en poäng.

på 50-talet talades det om hur all den nya tekniken på sikt skulle få oss att behöva arbeta mindre och skapa mer ledig tid. herbert marcuse var en intressant intellektuell med sin storhetstid under slutet av 60-talet, han varnade redan 1964 att tekniken istället för att skapa mer frihet och fritid skulle tvärt om fängsla mäniskor i trista liv utan kreativt tänkande. 40 år senare är det uppenbart att den visionen har en hel del relevans i vår nutid. de flesta av oss har många tiotal av tvkanaler att välja mellan vars innehåll inte skiljer sig speciellt mycket, vilket illustrerar marcuses bild av en teknisk tidsålder där människor tror att de har fler valmöjligheter, men vari valen inte skiljer sig nämnvärt.

jag har mycket mer tid att hinna med det jag vill. det låter fånigt, men det är så. nu springer jag inte förbi datorn i tid och otid för att kolla "om nån vill nåt". istället har jag spenderat min tid till umgänge, kvällspromenader, gatukonst, den här bloggen, naomi kleins "chockdoktrinen" och en hel drös filmer. klart givande.

..såklart vill jag ju behålla kontakten med er allihopa.
men vi tar det över mailen, eller över en fika i slottskogen!


inspiration:
mark kurlansky - 1968
timbuktu - alla vill till himmelen men ingen vill dö.

tisdag 1 juli 2008

reklamskatten slopas.

ja, inte blev jag blåare av att läsa den här artikeln i dn. ett avskaffande av reklamskatten för att skapa en "friare" mediaapparat.

"Grunden för regeringens mediepolitik är att det fria ordet bäst förvaltas fritt."
/ ur artikeln.

hur fritt kan det bli när media istället blir mer och mer marknadsstyrt?
äntligen, fler dokusåpor! fler skvallerprogram! mer nonsens!

fan.