jag är lite kär.

i keny arkana. ta en titt på den här videon vetja. revolutionsromantiskt så det stänker, men jag smälter. trots att jag var så arg när gatstenarna flög på reclaim the streets-festen i malmö och trots att jag i diskussionerna efteråt slutat försvara våld som ett medel för förändring i sverige, så är jag helt såld på keny arkana och hennes låt om ilska över orättvisor.

jag och martin planerar en del aktioner för fullt nu. kanske kommer de skildras litet här i bloggen senare.
har du förresten lakan som du kan skänka till oss, eller en symaskin att låna ut, så hör gärna av dig. kladdig@gmail.com.
kul med respons kring gemenerna. jag fortsätter som tidigare då, om det är fler än jag som tycker att det är ok. alltid kul förresten att få lite respons, kul att någon åtminstone läser.

al gore.

fick tag i ett par ordfront på bokmässan igår, och frossade i en fin artikel om al gore.
vi som sett "an inconvenient truth" (torrent) vet att gore framställs som en klimatets superhjälte och hela världens bästa vän. björn forsberg sparkar sönder den myten och skildrar vad gore faktiskt gjorde under sin tid som vice president under clinton. han plockade bort regler som reglerade valfångsten, han bröt skärpta krav på bränsleekonomi i bilar, och jobbade aktivt för att hjälpa monsanto in på den europeiska marknaden. (monsanto är det läskiga företaget som bla. patentbelägger grödor. det skriver jag om en annan gång)
forsberg citerar en amerikansk miljökämpe som säger:

"gore och clinton har gjort mer negativt för miljön än reagan och bush (d.ä.) tillsammans"

!!

klart är det en viktig fråga gore lyckats lyfta, cred till honom för det. men den här jävla glorian han fått, den är inte riktigt rättvis. när han satt på en maktposition varifrån han verkligen kunde påverka, då sprang han de transnationella svinens ärenden, och när han sen hamnade i skymundan under bushregimen, då passar det att börja värna om miljön. hyckleri.
som vanligt slår south park huvudet på spiken i avsnittet "manbearpig" (torrent) vari gore figurerar och jagar ett påhittat hot för att väcka uppmärksamhet för sig själv. (jag menar inte att klimathotet är påhittat, men ni fattar..)

boklista från i somras.

jag hittade en liten lista jag skrev efter veckorna som nattarbetande vårdbiträde i somras. jag hann läsa en hel del, och recenserar en några här nedanför:

1968 - mark kurlansky.
en extremt faktaspäckad bok som behandlar ett mycket händelserikt år. pragvåren, studentrevolter runt om i världen och kalabaliken kring demokraternas konvent i chicago är några ämnen som behandlas.

krigets färger - arkadij babtjenko.
stundtals en skärrande skildring av de båda tjetjenienkrigen utifrån en rysk menigs synvinkel. ofast mest tröttsamt upprepade redogörelser för olika typer av pennalism som förekommer i den ryska armén. skrämmande, javisst, men när jag läst förskräckligheter ett tag upphör jag tyvärr att förskräckas.
jag saknade ett större perspektiv av kriget. vilket väl i och för sig förklaras av att det är just en enskild soldats skildring, och han verkar faktiskt inte veta varför han krigar, varför tjetjenerna är fienden osv.

chockdoktrinen - naomi klein.
klein gör mig inte besviken den här gången heller. en fackbok fullproppad med fakta och statistik som stärker hennes tes. chockdoktrinen har enligt klein använts sedan statskuppen i chile på sjuttiotalet och framåt, inspirerat av den chicagobaserade ekonomen milton friedman. i skuggan av en katastrof (statskupp, tsunamis, krig osv) genomförs storskaliga privatiseringar, nedskärningar av den offentliga sektorn osv, som snarast stärker enskilda investerares ekonomi än de krisdrabbade.
svår att kritisera då jag inte har tillräckligt med kött på benen i frågan, men johan norberg verkar mer än villig att peka på ett par saker. (vi ses på bokmässan johan).

flashbacks - timothy leary.
en flippad bok kring ett flippat liv. leary är proffessorn som tillsammans med richard alpert (numer ram dass) blev utkastade från harvard efter att ha bedrivit mycket framgångsrik forskning kring lsd och svamp som hjälpmedel inom psykologin. leary blev en talesman för drogrörelsen under hippieåren, och fick som många andra problem med polisen. leary fängslas, rymmer och gömmer sig bland annat en tid i algeriet under eldrige cleavers (svarta pantrarna) beskydd.

män som hatar kvinnor - stieg larsson.
födelsedagspresenten från lisa var mycket uppskattad. precis som både hon och min far försäkrat mig om rörde det sig inte om en helt klassisk deckare, utan var både spännande och kul. jag tyckte framförallt att det var uppfriskande med huvudpersoner med öppna förhållanden, i kontrast med de traditionella monogama.
däremot blev jag aldrig förälskad i lisbeth salander, vilket pappa förutspått.

the dirt. mötley crüe och neil strauss.
hur orkar någon med att umgås med de här jävla idioterna, självupptagna små barnsliga svin! usch! (men häftig musik, det skapar de..)

att älska som en porrstjärna - jenna jameson och neil strauss.
ännu en sån slaskig självbiografi proppad med sex, knark och destruktivitet, som jag gillar.
boken marknadsförs som en "självständig och stark kvinnas berättelse", någon som alltid gått sin egen väg och haft skinn på näsan. till en del stämmer väl den bilden, men tyvärr genomsyras hela hennes berättelse av en hemskt skönhetsideal. hon värderar sig själv utifrån hur andra tycker hon ser ut.
men boken är kul och intressant, och likasom the dirt har strauss åstadkommit ännu en riktig sträckläsare. (jag läste jennas bok på två dagar, mötley crües på tre.)

det moderna indien - per j andersson.
andersson skildrar medelklassens indien, en medelklass som är större till antalet än hela europas, men som andersson upplever komma i skymundan i andra indienskildringar. en mycket vettig poäng som jag, efter att ha läst ett gäng "andliga-luffen-genom-indien-böcker" och ett par "så-här-fattigt-och-jävligt-har-de-det-i-indien", gärna håller med om.
boken baseras på författarens egna resor och intervjuer, som alla indienskildringar more or less, men med en miljöskillnad som är lite uppfriskande.


och sen lovar jag att ta till mig av kritiken. jag ska sluta skriva med endast gemener. från och med nästa inlägg!

hemma från esf.

jag har inte lämnat bloggen helt. däremot flyttade jag i början på månaden och har varit utan egen uppkoppling. dessutom har jag hunnit med nio nätter i lund och malmö, volontärat för european social forum. så snart ska jag leverera lite texter om det tänkte jag. exempelvis var jag mitt i smeten när stenarna flög på reclaim the streets-festen i fredags.
men först måste jag beta av skolhögen som samlats under min frånvaro.
brb.