annika.

det här inlägget kommer kanske bli mitt klyschigaste någonsin, men försök ta åt er och fundera ändå.

min vän annika omkom på luciamorgonen i en stor brand i en lägenhetslänga i oslo. hon var 25 år och det känns fruktansvärt orättvist. det har dykt upp en vacker facebookgrupp där vi helgar minnet av vår vän, och samlat försöker hantera döden.
det jag vill skriva är egentligen två saker. dels; se för fan till att ha brandvarnare som fungerar! men även, livet är en förgänglig pryl och det enda vi faktiskt kan veta med säkerhet är att vi kommer att dö. någon gång. vissa imorrn, andra om 60 år. men vi vet aldrig vem som hör till vilken kategori. dessa tankar ska vi inte använda till att gräva ner oss, utan använda som en morot för att göra det bästa av varje dag, och vara tacksamma över vår tillvaro!

aftenposten.no - "tre identifisert etter urtegata-brannen"
expressen.se - "annika, 25, dog i jättebranden"
annikas resedagbok

jag avslutar idag med ett mailcitat från en av mina kära mentorer, den här gången den för tillfället indienbaserade:
"kom da ihag en valdigt bra bok jag laste en gang om just definitioner av jaget av en amerikansk filosof, och han framforde en teori som jag gillade valdigt mycket. till att borja med kan varat jag aldrig vara vara kroppar, eftersom varje lite del, cell, molekyl fullstandigt byts ut med ungefar 8 ars mellanrum, vilket ju bland annat betyder att vi redan haft 3 helt olika individuella kroppar under vara liv (nu byts ju sa klart inte alla celler ut samtidigt). sa istallet for vara kroppar for denne filosof (derek parfit) fram ideen att det vi ar - det vi verkligen ar - det ar den kontinuerliga kedjan av vara minnen. (en kontinuerlig kedja eftersom jag tex inte kommer ihag vad jag gjorde nar jag var tio, daremot kommer jag ihag vad jag gjorde da jag var tjugo, och da kom jag ihag vad jag gjorde nar jag var femton, osv) sa, om detta ar allt vi ar, en enda lang kedja av minnen - da kommer annika och min farmor att leva vidare for alltid, for vi alskar dem, sa de och vilka de var kommer att finnas kvar i vara minnen och vara liv sa lange vi lever, och nar vi sen dor kommer vara minnen att leva vidare hos nagon annan. pa sa satt lever det vi verkligen ar vidare, for alltid, i sin allra renast form. jag tyckte om den tanken, den gjorde for mig doden mer naturlig, mindre skrammande.."

lucia bland sexbrottslingar.

aftonbladet skriver ikväll om hur det har lussats på skogomeanstalten. en anstalt för sexualbrottslingar där jag jobbade i åtta månader förra året.

föga förvånansvärt försöker aftonbladet plocka jävligt billiga skrämselpoäng när man kan klämma in ord som "våldtäktsmän", "pedofiler", "mördare" och dessutom referera till både stureplansprofilen och carl troilius (läkaren som dömdes för att ha våldtagit en patient). grundtanken med hela texten är hur fruktansvärt det är att ett luciatåg med 15 till 17 åriga flickor tillåtits lussa inne på anstalten.
vad fan är problemet? om ni tror att "de" inte kan hantera att se tjejer inne på anstalten, hur tror ni att "de" ska hantera att bli utsläppta i framtiden? att luciatåget orsakat ett självmordsförsök är självklart jävligt olyckligt, men det är för enkelt att dömma ut hela luciatågsidén bara pga detta.

och herregud! det fälldes grova kommentarer efteråt? har ingen av er varit i vilket omklädningsrum som helst där män babblar på? missförstå mig inte nu, jag uppmuntrar verkligen inte till att nedvärdera kvinnor på minsta lilla sätt, ni som känner mig vet detta. men jag menar att vi ska ha lite perspektiv, det skulle garanterat ha fällts grova kommentarer efter ett luciatåg på vilken industri eller annan mansdominerad plats som helst! lite perspektiv tack!

aftonbladet, den här artikeln spär återigen bara på "monsterbilden" av våldtäktsmännen, en bild ingen har någon nytta av. förutom de som tjänar på lösnummersförsäljning och rädsla. suck!

elda upp din motståndare.

jävlar. salemmarschen på lördag riskerar att bli läskig. det mesta tyder nu alltså på att nynazister för eldat ned kulturhuset cyklopen utanför stockholm (motkraft / dn), den dagen "nätverk mot rasism" skulle nyttja lokalerna. som hämnd mot detta verkar sedan afa under lördagskvällen ha attackerat svenska motståndsrörelsens pär öbergs tomma "övernattningslägenhet" (patriot.nu). och den attacken har i sin tur kontrats av nazisterna som eldat upp ett syndikalistiskt pars lägenhet i måndags, medan de fortfarande var kvar i lägenheten. de flydde lyckligt nog via balkongen. (dn / expo / motkraft)

lägg därtill hetsen i lund (och stockholm) från i söndags, och lördagens marsch ser genast mörk ut. hur mycket kommer det att slåss? förhoppningsvis kommer det "räcka" med att de olika grupperna attackerar polisen lite granna, eftersom grupperna verkar fortfarande ha en skillnad mellan att attackera personer och att attackera ting. men förvisso, syndikalistparet ska ha stått innanför sin dörr och skrikit till de som hällde bensin in genom brevlådan att "vi har barn här inne!", men nazisterna tände ändå. obehagliga tendenser i kampen.

en skillnad jag kan urskilja är väl åtminstone att afa tar på sig aktionen mot lägenheten och det ger väl ändå något till diskussionen i media. nazisterna lär aldrig erkänna kontakten mellan mordbrännarna och svenska motståndsrörelsen, vilket gör det bekvämt för motståndsrörelsen att diskutera i media. även om de antagligen under ytan tänker rätt lika som afa (till synes ännu värre) kring våld som kampmetod.

men oavsett om grupperna tar på sig attentaten eller inte, vad förväntar man sig att det ska leda till? ett krig mellan extremhöger och extremvänster väcker knappast storslagna sympatier hos den breda massan, och det är väl den som behöver påverkas? att man genom "krig" kan locka identitetssökande kids tvivlar jag inte på, men är det produktiv politisk kamp?
för afas del tror jag motståndsrörelsen har en poäng när de menar att afas aktioner bara skrämmer upp den arbetarklass man säger sig tillhöra. (på samma sätt som de ställde till det för esf i malmö i september..)

jag kommer följa nyhetsuppdateringarna på lördag med spänning..
(afas hemsida ligger nere denna morgon, därav frånvaron av länkar till dem)

cannabis i europa.

undrar om dns siffror stämmer.. är det sant att 13% av den europeiska befolkningen mellan 15-34 använde cannabis under 2007, så tyder väl detta på ett och annat.. jag skulle kunna skriva en lång jämförelse mellan alkoholskador kontra cannabisskador, men jag orkar inte det idag.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=858973