adblocker.

via robin och frithiofs eminenta projekt friskit fick jag koll på ett fiffigt litet insticksprogram till firefox. adblock plus laddar du ner och sen plockar programmet bort reklam och banners från hemsidor du besöker.
ett annonsfritt internet! jättebra, tycker jag.

tintin goes revolutionary.

jag är hemma, snorar hostar och febrar bort mina sista lediga dagar. men jag hittade en fin tröst i den här geniala serien:

http://tintinrevolution.free.fr/pages/image001.html

enjoy!

(edit. hade visst länkat helt snett. nu ska det funka.)

är ditt barn emo?

är ditt barn emo? (aftonbladet)
jag skrattar mest åt den här artikeln. men på någon nivå kommer det litet gråt också. vad fan håller skribenten på med? generalisera och spalta upp vilka människor som är vad, nyttigt!
sen verkar inte riktigt skribenten ha koll på sina genres, artikelns utformning till trots;

"emo, som står för emotional hardcore, är sprungen ur amerikansk melodiös punk, men till skillnad från punken skriker inte sångarna om att krossa köttindustrin utan om känslor."

och flera av subkulturerna går tydligen ut på att ha kul.. no shit!?

kopyright liberation front

igår kväll bekantade jag, robin och johanna med några riktigt intressanta vildhjärnor som jag tänkte berätta litet om.

på slutet av 80-talet och början av 90 härjade två lirare vid namn bill drummond och jimmy cauty under ett antal olika namn (kopyright liberation front - klf, the justified ancients of muu muu - the jamms, timelords, k-foundation osv). genom sin karriär hann de skicka ett par riktigt härliga sparkar mot bla. copyright-tänkandet och för all del även vårt pengakåta samhälle.
87 skapar lirarna musik genom att helt ogenerat sampla och plocka ihop låtar från bitar de tog ur andra artisters låtar. flera pengastinna artister slår bakut, abba får tex. en hel upplaga av klfs skivor förstörda, men detta hindrar inte klf från att ändå slutligen lyckas sälja miljonupplagor av sina skivor och bli riktigt täta.
nästa steg blir att de skriver en instruktionsbok i hur man skriver en listetta och lovar att den som följer instruktionerna och ändå inte får en listetta kommer ersättas av klf själva.

de verkar sedan lessna på att sparka på musikindustrin och tar sina pengar och beger sig in i konstvärlden istället. under en tidigare spelning har de spridit ut pengar i publiken med texten "children we love you", och fått polisen att inleda en förundersökning mot dem, eftersom det är förbjudet att förstöra pengar.
inspirerade av detta spikar grabbarna upp en miljon pund på en stor ram och försöker skänka iväg skapelsen till olika gallerier. inget accepterar gåvan, antagligen utifrån säkerhetsrisken att ha en miljon pund på väggen. klf, nu under namnet k-foundation, tar då pengarna ut på landet där de i en liten stuga eldar upp hela kalaset, något som resulterar i filmen "watch the k-foundation burn a million quid" (youtube)

den här texten gör dem verkligen inte rättvisa, men kanske väcker jag ditt intresse att läsa mer om dem. följ länkarna och förundras av två verkligt fria tänkare.

inspiration:
the klf (wiki - piratbyrån)

våld för förändring.

det här är ett litet försvarstal för våldet i GBG2001 och militanta veganer.
utgör egentligen inte storföretag legitima måltavlor eftersom de faktiskt är direkt ansvariga för den rådande världsordningen? de upprätthåller ett ohållbart konsumtionssamhälle och en mycket orättvis fördelning av vår världsresurser. ett samhälle som utplånar skogar, hela djurarter, och försätter människor i djup fattigdom utan tillräckligt med varesig riktigt tak över huvudet, mat eller vatten.
en världsordning borde inte kretsa kring tillväxt och växande ekonomier som på sikt ska spilla över och påverka även de mindre utvecklade. istället borde fokuset ligga på fördelning av världens resurser.

den rådande ordningen är extremt odemokratisk, om vi betänker makten som företag och internationella institutioner sitter på. utan öppen insyn, utan behov att ta hänsyn till majoritetens vilja skapar detta en världsordning utan utrymme för några protester, eller ens några egentliga diskussioner. engagerade har inget demokratiskt forum för påverkan.

problemet blir ju också hur och när det är ok att använda våld, och mot vad. john zazen går så långt som att hävda att våld mot egendom inte är våld, och så långt vill jag inte gå. däremot funderar jag lite över hur snett det egentligen är att slå mot företags ekonomi på det viset? mcdonalds makt grundar sig ju på ett exploaterande av arbetare, och tokkonkurrerar ut mindre konkurrenter. är inte detta också en form av förtryck? av våld? betänk även att inte ens gandhi helt bortsåg från att använda våld som ett medel för förändring. ickevåld skulle alltid prioriteras i en gandhiansk kamp, men apati, att inte säga emot och acceptera förtryck och orättvisor är enligt gandhi värre än att protestera med våldsamma medel.

i slutändan är det ändå du och jag som sitter på den ultimata, ickevåldsliga, makten att stjälpa det här systemet. makten som konsument. se längre än bara till prislappar och modé. om vi gav fan i storföretagens produkter skulle de tvingas lyssna på folket, och utrymme skulle kunna skapas för förändring.

inspiration:
terrorister - en film om de dömda (torrent)
the fourth world war. (torrent)

sk. backpackers.

i chengdu (kina) vandrade jag en gång tillsammans med en rar kanadensisk flicka som bott i korea i ett år, och som nu reste någon vecka tillsammans med oss innan hemfärden till kanada. vi passerade en stor staty av mao zedong och jag började svamla något förvirrat om kulturrevolutionen. mitt i utläggningen avbryter hon mig och frågar; "vem är han?".
i efterhand väcker statuerar den här lilla historien rätt bra den poängen jag vill komma till idag:
vi reste utan att egentligen veta riktigt var vi var, och utan att på ett verkligt sätt faktiskt lära känna folk och deras kulturer. kultur och historier fick vi plastigt levererade genom, för turisterna såklart, uppstyrda skådespel, musikevenemang och muséer. jag höll mig på orter som var turistmål, där man kunde få scrambled eggs till frukost och pizza eller hamburgare till middag. den kulturkrocken som detta utgjorde var fullt tillräcklig, och de andra resernärernas historier ofta tillräckliga för att inte söka sig utanför vandrarhemmet eller bungalowbyn.
antagligen är det därför flera av mina fetaste reseminnen kommer från buss eller tågresor, när kontakten med "den verkliga världen" är oundviklig.

väl hemma igen är jag en äventyrare, en expert på den sk. tredje världen, eller rent av "utomlands", men visste ändå inte huruvida thailands kung hade någon egentlig makt förutom ett massivt folkligt stöd, eller att kinas regering på många nivåer inte längre är kommunistisk.

såklart är jag cynisk och överdriven just nu. och det är lätt för mig att sitta i efterhand och analysera vad jag kunde ha gjort för att göra resorna ännu mera givande, nu när de läxorna jag lärt väl etsat sig fast i min person.