boklista från i somras.

jag hittade en liten lista jag skrev efter veckorna som nattarbetande vårdbiträde i somras. jag hann läsa en hel del, och recenserar en några här nedanför:

1968 - mark kurlansky.
en extremt faktaspäckad bok som behandlar ett mycket händelserikt år. pragvåren, studentrevolter runt om i världen och kalabaliken kring demokraternas konvent i chicago är några ämnen som behandlas.

krigets färger - arkadij babtjenko.
stundtals en skärrande skildring av de båda tjetjenienkrigen utifrån en rysk menigs synvinkel. ofast mest tröttsamt upprepade redogörelser för olika typer av pennalism som förekommer i den ryska armén. skrämmande, javisst, men när jag läst förskräckligheter ett tag upphör jag tyvärr att förskräckas.
jag saknade ett större perspektiv av kriget. vilket väl i och för sig förklaras av att det är just en enskild soldats skildring, och han verkar faktiskt inte veta varför han krigar, varför tjetjenerna är fienden osv.

chockdoktrinen - naomi klein.
klein gör mig inte besviken den här gången heller. en fackbok fullproppad med fakta och statistik som stärker hennes tes. chockdoktrinen har enligt klein använts sedan statskuppen i chile på sjuttiotalet och framåt, inspirerat av den chicagobaserade ekonomen milton friedman. i skuggan av en katastrof (statskupp, tsunamis, krig osv) genomförs storskaliga privatiseringar, nedskärningar av den offentliga sektorn osv, som snarast stärker enskilda investerares ekonomi än de krisdrabbade.
svår att kritisera då jag inte har tillräckligt med kött på benen i frågan, men johan norberg verkar mer än villig att peka på ett par saker. (vi ses på bokmässan johan).

flashbacks - timothy leary.
en flippad bok kring ett flippat liv. leary är proffessorn som tillsammans med richard alpert (numer ram dass) blev utkastade från harvard efter att ha bedrivit mycket framgångsrik forskning kring lsd och svamp som hjälpmedel inom psykologin. leary blev en talesman för drogrörelsen under hippieåren, och fick som många andra problem med polisen. leary fängslas, rymmer och gömmer sig bland annat en tid i algeriet under eldrige cleavers (svarta pantrarna) beskydd.

män som hatar kvinnor - stieg larsson.
födelsedagspresenten från lisa var mycket uppskattad. precis som både hon och min far försäkrat mig om rörde det sig inte om en helt klassisk deckare, utan var både spännande och kul. jag tyckte framförallt att det var uppfriskande med huvudpersoner med öppna förhållanden, i kontrast med de traditionella monogama.
däremot blev jag aldrig förälskad i lisbeth salander, vilket pappa förutspått.

the dirt. mötley crüe och neil strauss.
hur orkar någon med att umgås med de här jävla idioterna, självupptagna små barnsliga svin! usch! (men häftig musik, det skapar de..)

att älska som en porrstjärna - jenna jameson och neil strauss.
ännu en sån slaskig självbiografi proppad med sex, knark och destruktivitet, som jag gillar.
boken marknadsförs som en "självständig och stark kvinnas berättelse", någon som alltid gått sin egen väg och haft skinn på näsan. till en del stämmer väl den bilden, men tyvärr genomsyras hela hennes berättelse av en hemskt skönhetsideal. hon värderar sig själv utifrån hur andra tycker hon ser ut.
men boken är kul och intressant, och likasom the dirt har strauss åstadkommit ännu en riktig sträckläsare. (jag läste jennas bok på två dagar, mötley crües på tre.)

det moderna indien - per j andersson.
andersson skildrar medelklassens indien, en medelklass som är större till antalet än hela europas, men som andersson upplever komma i skymundan i andra indienskildringar. en mycket vettig poäng som jag, efter att ha läst ett gäng "andliga-luffen-genom-indien-böcker" och ett par "så-här-fattigt-och-jävligt-har-de-det-i-indien", gärna håller med om.
boken baseras på författarens egna resor och intervjuer, som alla indienskildringar more or less, men med en miljöskillnad som är lite uppfriskande.


och sen lovar jag att ta till mig av kritiken. jag ska sluta skriva med endast gemener. från och med nästa inlägg!

msn tog mitt liv. bokstavligen.

sen någon vecka tillbaka har jag slutat att använda microsofts p2p-program. väldigt snabbt blev det väldigt tydligt hur mycket tid jag faktiskt satt bort vid de där blinkande rutorna. skitprat är såklart trevligt, men flera timmar varje kväll är knappast nödigt? dessutom får ett ökat msnanvändande gärna följden av ett minskat "riktigt" umgänge, öga mot öga. faktiskt.

"vi är så rädda för oss själva
att vi får stora skälvan
om vi får vara för oss själva
om så bara två kvällar
så vi har e-mail o msn ring min mobil eller hem
så kan vi snacka lite skit, det var längesen
men inte mötas på riktigt, det blir så kladdigt och meckigt"
/ur låten ovan.

timbuktu och promoe menar att det är pga rädslan för oss själva och vår dåliga självkänsla som vi vill kommunicera hela tiden. drastiskt visst, men det finns en poäng.

på 50-talet talades det om hur all den nya tekniken på sikt skulle få oss att behöva arbeta mindre och skapa mer ledig tid. herbert marcuse var en intressant intellektuell med sin storhetstid under slutet av 60-talet, han varnade redan 1964 att tekniken istället för att skapa mer frihet och fritid skulle tvärt om fängsla mäniskor i trista liv utan kreativt tänkande. 40 år senare är det uppenbart att den visionen har en hel del relevans i vår nutid. de flesta av oss har många tiotal av tvkanaler att välja mellan vars innehåll inte skiljer sig speciellt mycket, vilket illustrerar marcuses bild av en teknisk tidsålder där människor tror att de har fler valmöjligheter, men vari valen inte skiljer sig nämnvärt.

jag har mycket mer tid att hinna med det jag vill. det låter fånigt, men det är så. nu springer jag inte förbi datorn i tid och otid för att kolla "om nån vill nåt". istället har jag spenderat min tid till umgänge, kvällspromenader, gatukonst, den här bloggen, naomi kleins "chockdoktrinen" och en hel drös filmer. klart givande.

..såklart vill jag ju behålla kontakten med er allihopa.
men vi tar det över mailen, eller över en fika i slottskogen!

inspiration:
mark kurlansky - 1968
timbuktu - alla vill till himmelen men ingen vill dö.