msn tog mitt liv. bokstavligen.

sen någon vecka tillbaka har jag slutat att använda microsofts p2p-program. väldigt snabbt blev det väldigt tydligt hur mycket tid jag faktiskt satt bort vid de där blinkande rutorna. skitprat är såklart trevligt, men flera timmar varje kväll är knappast nödigt? dessutom får ett ökat msnanvändande gärna följden av ett minskat "riktigt" umgänge, öga mot öga. faktiskt.

"vi är så rädda för oss själva
att vi får stora skälvan
om vi får vara för oss själva
om så bara två kvällar
så vi har e-mail o msn ring min mobil eller hem
så kan vi snacka lite skit, det var längesen
men inte mötas på riktigt, det blir så kladdigt och meckigt"
/ur låten ovan.

timbuktu och promoe menar att det är pga rädslan för oss själva och vår dåliga självkänsla som vi vill kommunicera hela tiden. drastiskt visst, men det finns en poäng.

på 50-talet talades det om hur all den nya tekniken på sikt skulle få oss att behöva arbeta mindre och skapa mer ledig tid. herbert marcuse var en intressant intellektuell med sin storhetstid under slutet av 60-talet, han varnade redan 1964 att tekniken istället för att skapa mer frihet och fritid skulle tvärt om fängsla mäniskor i trista liv utan kreativt tänkande. 40 år senare är det uppenbart att den visionen har en hel del relevans i vår nutid. de flesta av oss har många tiotal av tvkanaler att välja mellan vars innehåll inte skiljer sig speciellt mycket, vilket illustrerar marcuses bild av en teknisk tidsålder där människor tror att de har fler valmöjligheter, men vari valen inte skiljer sig nämnvärt.

jag har mycket mer tid att hinna med det jag vill. det låter fånigt, men det är så. nu springer jag inte förbi datorn i tid och otid för att kolla "om nån vill nåt". istället har jag spenderat min tid till umgänge, kvällspromenader, gatukonst, den här bloggen, naomi kleins "chockdoktrinen" och en hel drös filmer. klart givande.

..såklart vill jag ju behålla kontakten med er allihopa.
men vi tar det över mailen, eller över en fika i slottskogen!

inspiration:
mark kurlansky - 1968
timbuktu - alla vill till himmelen men ingen vill dö.