10 frågor om sopdykning.

ska jag försöka skriva blogg igen? det var rätt roligt.

de här frågorna besvarade jag på efter att en nyfiken person hört av sig. han hade läst sopdykare, en intervju med mig i unfs medlemstidning motdrag som gjordes i höstas. ( och är ni nyfikna på att diskutera mer sopor, kolla in fri skit)

1. Hur ofta besöker du en container och är det vettigt att göra det varje kväll eller ofta som möjligt?

För tillfället är det sällan, då det är snorkallt i gbg och inte alls kul att vara ute och krypa. men under "normala" omständigheter blir det ungefär två gånger i veckan. Huruvida det är vettigt att göra det oftare eller inte hänger mer på vilka butiker som du dyker vid. Är det en stormarknad slängs definitivt en större mängd användbar mat varje kväll, och således blir det fiffigt att kolla varje kväll. Om man nu känner att man har tid och lust till det. :)

2. Hur öppnar man containern och hur stor är de? Är de i ditt områden omringade av staket eller dylikt?

Här där jag bor just nu behöver jag inte klättra över några staket, containrarna finns tillgängliga endera på lastkajer eller parkeringsplatser. Containerstorleken varierar också beroende på butik, stor butik - stor (eller ev. många små) container.

3. Hur gör man ifall butiken anmäler en för stöld eller någon kommer på en och börjar tjafsa?

Om jag skulle bli anmäld antar jag att jag skulle ta en civil olydnads diskussion, vara beredd att ta ett straff för att få uppmärksamhet för frågan. Dock så har det aldrig inneburit några problem för mig och jag känner heller inte till några andra fall. Är dessutom ganska övertygad om att butikerna känner till detta fenomen och ser mellan fingrarna med det. Trots allt är det deras sopor och de vill ju faktiskt inget annat än att bli av med dem. Dock är ägande är något otroligt heligt för vissa människor. Så kommer någon och tjafsar medan jag är i containern tar jag bara diskussionen med dem, och blir de för arga går jag därifrån. Och jag är inte sugen att bråka med någon, då går jag hellre dit lite senare igen och fortsätter mitt letande.

4. Får du plats med all mat du införskaffar?

Jag tar inte med mer än jag behöver, eller vet att jag kan ge bort till någon.

5. Besöker du samma container eller varierar du i staden?

Jag besöker samma, de som ligger relativt nära mitt hem.

6. Hur långt tid tar det att kolla igenom en container?

Det beror helt på hur mycket som ligger i, och storleken på dem. Säg att jag kanske spenderar tio-femton minuter vid varje butik..

7. Finns det andra personer i din närhet som hamstrar käk som du?

Ja, jag började på eget initiativ, men har nu både inspirerat andra men även träffat folk med lika tankar.

8. Finns det någon organiserad politisk rörelse i landet som sysslar med det du gör och skulle du i såfall vara intresserad att starta upp något för att uppmärksamma matslöseriet?

vi driver ett litet forum som heter Fri Skit, (som du hittar på friskit.forumportal.se). Tyvärr är inte aktiviteten så hög där just nu, men vi har talat om att anordna något festligt gratisarrangemang framåt vårkanten.. Food not bombs-style, kanske med kläd och prylbyten.. Men jag är intresserad av andra idéer också!

9. Vad bör politikerna göra för att minska matslöseriet, i synnerhet butikernas besatthet av "bäst-före" tänket?

Framförallt släppa på Livsmedelsverkets stenhårda regler kring mat, vilka omöjliggör att starta matbanker i Sverige. (Till exempel har man i danmark precis fått ett bidrag av regeringen på 3 miljoner för att starta en matbank, som ska kunna ta hand om överbliven mat från matbutiker och grossister. Sedan lagrar man detta i ett kylrum för vidare distribution till olika hjälporganisationer. Ett annat exempel är fareshare, http://www.fareshare.org.uk/ där det finns en fin introduktionsfilm på matbanksämnet.)
Jag tycker också att vi behöver diskutera hur vettigt det är att även sopor måste räknas som privat egendom. I mina ögon är det ekologiskt genialt att använda det som någon annan slängt. Detta gäller ju inte bara mat, utan även andra prylar. Kanske är för den skull inte containerrotande den bästa lösningen heller, utan man skulle kunna tänka sig många andra konstruktiva distrubitionslösningar. Men det är en ytterligare aspekt på återvinning som tål att diskuteras.
ang. "bäst före"-stämpeln så vore det uppfriskande om individen i affären började ifrågasätta vad den faktiskt betyder. (detta kan givetvis även föras fram i ljuset av politiker!) jag tror att många konsumenter inte tänker på att butiksnormen kring de "alltid superfräscha grönsakslådorna" i själva verket orsakar ett enormt slöseri.

10. Glömde fråga vad butikerna själva bör göra för att minimera matslöseriet.
Sälja "lite sämre" mat till ett billigare pris kanske? Se till att hyllorna inte behöver vara överfulla hela tiden, att det är ok att köpa in nya produkter när det behövs, inte för att det hela tiden ska se fullt ut osv.
Men det är alltid en start att de väljer att se mellan fingrarna på att vi är där om nätterna. för de flesta vet om att vi är där om natten, övervakningskameror, fotspår osv, men jag ser det som ett medvetet val av butikerna att låta containrarna vara fortsatt olåsta eftersom de också reagerar på slöseriet och är glada att någon tar till vara på grejerna..

buy nothing day.

då var det dags igen. nu på lördag ger vi fan i att köpa prylar.

http://www.bnd.nu
http://www.adbusters.org/metas/eco/bnd/
http://en.wikipedia.org/wiki/Buy_Nothing_Day

hur konsumerar de?

ok. det här är kanske väl enkelt att sparka på. jag tänker göra det ändå.

jag kikade i dns "hej konsument!" intervjuer med kändisar kring deras shoppingvanor.. här fick jag bekanta mig litet med blondinbella. hon spenderar mellan 10-15 000 kr i månaden på kläder! för det första är människan 17 år, vilket antagligen betyder att det finns föräldrar i bakgrunden som betalar kalaset. shit, vilken otjänst jag tycker att hennes föräldrar gjort när de skapat och nu underhåller hennes materiella livsstil. även om säkert hon har feta egna reklamintäkter från sin blogg vid det här laget.
lite ont i magen får jag allt när jag läser att hennes blogg är den mest lästa i sverige. vad är det för fel? på riktigt; vad är det som är fel?
hon hittar aldrig något på secondhand. jag lämnar henne där.

jag blir hellre inspirerad av de här två herrarnas "konsumtions"mönster: promoe & stefan sundström

apropå promoe så såg jag förresten looptroop på egen hand i onsdags. de rockade som vanligt, och cosm.i.c. gjorde ett bejublat "gästspel" eller vad det nu ska kallas.
på väg hem hade såklart vagnarna slutat gå, så jag promenerade hem. på vägen fick jag släcka en brinnande tröja. fråga mig inte varifrån den kom, den bara låg där och brann.

reklamen är livsfarlig.

trots att det lilla kollektivet jag bor i nu ligger i "härliga och städade bagaregården" så har snott vår tjusiga pärlplatte-ingen-reklam-tack-skylt. följden har naturligtvis blivit att en överlastad brevbärare varje dag skyfflar ner ett lass tämligen onödiga papper och blad tillsammans med räkningarna. dessa papper uppmanar mig att konsumera, att jag behöver uppdatera mig till senaste modellen av allting och att jag ska följa det senaste modet och för att vara lycklig. dessutom duger det inte att köpa vilka byxor som helst, jag måste se till att ha de med rätt skärning, passform och färg. men allra viktigast är varumärket. varumärket skapar min livsstil, gör mig inne och glad. den dåliga självkänslan botas enkelt genom ett varv på h&m, och storföretagen gnuggar händerna.

värt att tänka på är också att när en världsordning bygger de rikas konstanta konsumtion blir det direkt nödvändigt för systemets överlevnad att de köpstarka i väst känner ett behov att handla. eftersom våra livsnödvändiga behov som mat och husrum oftast är tillfredsställa så måste något annat till för att öka konsumtionen i samhället och främja tillväxten: ett artificiellt behov av konsumtion som skapas genom reklam.

"they walk the streets exposed to the constant poison of adverts, sowing the seeds of fantasy, illusion and the desire for impossible consumtion." /fidel castro.

den svenske radikalen sven lindqvist talar om en pervers köplust som suggererats fram som gör att själva köpandet utgör tillfredsställelsen i aktionen. han menar också att produkterna vi köper ska visa vår köpkraft för vår omgivning, att vi har det gott ställt och är glada.

(från bilderna har jag klippt bort reklamen, med det vill jag förtydliga hur vi är så vana vid den att vi sällan ens reflekterar över att vi så många gånger under en dag utsätts för uppmaningar att handla. på spårvagnen, i tidningen, på stan, på tv etc. Klart som fan vi påverkas, klart som fan vi tror att ariels tvättmedel är bättre än willys motsvariget. vilket förresten inte är sant.)

jag är medveten om att jag just nu kastar sten i glashuset. Mina senaste byxor kostade närmare tusenlappen och är såklart tillverkade av ett framstående märke.
vi borde låta oss påverkas mera av sven lindqvist när han menar att lång användning av saker, nednötning, förmänskligar ting och förändrar vårt umgänge till dem. dessutom är det en belastning att äga för mycket, det är som att vara fet.

vänner, ett förslag:
vi köper inget imorrn, vi nöter på det vi redan har!

inspirerat av:
surplus - terrorized into being consumers (wikipedia / torrent@piratbukten)
sven lindqvist - reklamen är livsfarlig.