reklamen är livsfarlig.

trots att det lilla kollektivet jag bor i nu ligger i "härliga och städade bagaregården" så har snott vår tjusiga pärlplatte-ingen-reklam-tack-skylt. följden har naturligtvis blivit att en överlastad brevbärare varje dag skyfflar ner ett lass tämligen onödiga papper och blad tillsammans med räkningarna. dessa papper uppmanar mig att konsumera, att jag behöver uppdatera mig till senaste modellen av allting och att jag ska följa det senaste modet och för att vara lycklig. dessutom duger det inte att köpa vilka byxor som helst, jag måste se till att ha de med rätt skärning, passform och färg. men allra viktigast är varumärket. varumärket skapar min livsstil, gör mig inne och glad. den dåliga självkänslan botas enkelt genom ett varv på h&m, och storföretagen gnuggar händerna.

värt att tänka på är också att när en världsordning bygger de rikas konstanta konsumtion blir det direkt nödvändigt för systemets överlevnad att de köpstarka i väst känner ett behov att handla. eftersom våra livsnödvändiga behov som mat och husrum oftast är tillfredsställa så måste något annat till för att öka konsumtionen i samhället och främja tillväxten: ett artificiellt behov av konsumtion som skapas genom reklam.

"they walk the streets exposed to the constant poison of adverts, sowing the seeds of fantasy, illusion and the desire for impossible consumtion." /fidel castro.

den svenske radikalen sven lindqvist talar om en pervers köplust som suggererats fram som gör att själva köpandet utgör tillfredsställelsen i aktionen. han menar också att produkterna vi köper ska visa vår köpkraft för vår omgivning, att vi har det gott ställt och är glada.

(från bilderna har jag klippt bort reklamen, med det vill jag förtydliga hur vi är så vana vid den att vi sällan ens reflekterar över att vi så många gånger under en dag utsätts för uppmaningar att handla. på spårvagnen, i tidningen, på stan, på tv etc. Klart som fan vi påverkas, klart som fan vi tror att ariels tvättmedel är bättre än willys motsvariget. vilket förresten inte är sant.)

jag är medveten om att jag just nu kastar sten i glashuset. Mina senaste byxor kostade närmare tusenlappen och är såklart tillverkade av ett framstående märke.
vi borde låta oss påverkas mera av sven lindqvist när han menar att lång användning av saker, nednötning, förmänskligar ting och förändrar vårt umgänge till dem. dessutom är det en belastning att äga för mycket, det är som att vara fet.

vänner, ett förslag:
vi köper inget imorrn, vi nöter på det vi redan har!

inspirerat av:
surplus - terrorized into being consumers (wikipedia / torrent@piratbukten)
sven lindqvist - reklamen är livsfarlig.