man får göra som man vill.

ni som känner mig lite vet kanske att det är mitt lilla motto. eller ett av dem åtminstone. man får göra som man vill. med det menar jag väl lite vackert att man ska leva sitt liv på sitt eget sätt. låter naivt kanske, men jag anser att vi alla om och om igen behöver påminnas om det. kanske den allra viktigaste personen i våra liv är ju vi själva, men paradoxalt nog är många rätt dåliga på att lyssna på den personen. man viker sig, rättar in sig i ledet, klär sig efter mallen och tycker likadant som grannen. det tycker jag är tråkigt och faktiskt ett oärligt sätt att leva. oärligt mot sig själv.
jag har insett att uttrycket i min värld antagligen härstammar efter ett sånt gammalt släktmotto:

"gör som du vill så slipper du grina."

något som pappa brukade säga till mig närjag var liten, eller ja, han använder det faktiskt fortfarande när det gäller mina livsval. men uttrycket stammar åtminstone så långt tillbaka som pappas farmor, som var den som präntat in det i pappa. det känns lite härligt att inse att min släkt i hälsingeskogarna hade vissa anarkistiska tendenser.

under de senaste dagarna har jag bläddrat i george woodcocks "anarkismen" och bekantat mig med ännu en person som använder ett liknande uttryck. françois rabelais var en fransk författare som redan 1532 som tydligen skrev en riddarutopi som innehöll klostret Thelème, som hade ett mycket frihetligt motto:

"Do What Thou Wilt"

rabelais verkar för övrigt varit en av de första författarna som lekte med kiss och bajshumor. han berättade om en jätte som kissar vid notre-dame och dränker 260418 personer, och om hur samme jätte forskar över vad som är bäst att torka sig i röven med, och upptäcker att duniga gåsungar fungerar bäst.
i 1500-talets frankrike så gjorde han verkligen som han ville. eller åtminstone skrev han som han ville.

inspiration:
françois rabelais (wiki)
george woodcock - anarchism: a history of libertarian ideas and movements