över feggränsen.

äntligen tror jag att jag klivit över "feggränsen" vid föreläsningar och seminarier. det blev uppenbart att jag hade ett problem med detta på esf, då jag var på en föreläsning om FARC-gerillan i colombia, och föreläsaren (professor från colombia) stod och sa, enligt mig, direkt felaktiga saker kring ICC. av feghet satt jag tyst, men efteråt härjade jag på lisa som tusan om hur fel han hade haft.

incidenten gav mig dock en del att tänka på, och med erik och lisa samtalade jag häromveckan med magnus linton efter hans föreläsning om colombias barnsoldater. det var ju inte alls konstigt. jag ställer gärna experter högt upp på en piedestal och beundrar dem, men jag har varit rädd att direkt fråga eller diskutera. detta grundas i rädslan att "jag inte kan tillräckligt mycket", vilket är jävligt kontraproduktivt.
men i onsdags vågade jag mig på både att ställa frågor till mattias gardell, och dessutom diskutera lite med honom efter föreläsningen!
upprymd av mina framsteg har jag vips fått mig en lunchdejt med en av mina idoler på GU-institutionen, stellan vinthagen. det ska diskuteras våld som kampmetod.

det kanske låter fånigt, allt det här. men jag har nog hela mitt liv haft en viss fascination för kändisar, antagligen genom min uppväxt i lilla söderhamn där man sällan såg ett känt ansikte. men jag har kommit över den tröskeln nu.
och allt detta händer då jag bestämt mig för att försöka påbörja sjuksköterskeprogrammet till våren och låta samhällsvetenskapen bli en hobby igen. gör jag rätt?