droger i debatt.

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1421504

nu tycker jag ju att det är kul att det väcks drogdebatt i sverige. men att kleerup och nån exhammerfallmedlem får diskutera blir lite missvisande. med uttalanden som "jag och min familj har skapat konst utan att behöva knarka" och "de (familjen) är belästa och starka människor som klarar av att ställa sig upp och göra något själva". visar hammerfallkillen att han är ett självupptaget pretto som missar poängen. han propagerar dessutom för mer pengar till polisen för att utföra razzior. (om hammerfall med sin fjortispublik är värda att kalla konst överhuvudtaget, det låter jag vara osagt.)
kleerups viktigaste poäng verkar vara att många konstnärer använder droger, att det var orättvist av polisen att plocka honom för test vid grammisgalan eftersom han och många som använder droger har en osund relation till dessa och tillräckliga problem utan polisens användning. han förespråkar dock inte någon lagändring, utan bara en attitydförändring. birgitta stenberg är med, förespråkar legalisering av cannabis, men hon tar inte stor plats i diskussionen. kleerup har ju viktiga poänger, men verkar inte heller tycka att det inte går att bruka droger, bara missbruka. den diskussionen skulle jag vilja se. hur många har provat ett antal olagliga substanser, haft roligt, utan att bli beroende, fått sociallivet förstört, hoppat från höghus osv?

katarina wennstam, vars åsikter jag i andra fall håller mycket högt, uttalar sig också och menar att författare minsann kan leva vanliga liv, lämna barnen på dagis, skapa, utan knark.
klart att det går att göra det utan! jag anser att det inte är detta diskussionen borde handla om, utan som sagt huruvida det är möjligt att bruka droger utan att "missbruka".

isobel hadley-kamptz är resonerar uppfriskande sunt kring frågan och avväpnar flera av de dummaste resonemangen, men jag längtar efter det tillfälle då magnus linton får diskutera droger i svt..

snacket om "hade reggae funnits utan cannabis" är väl helt irrelevant, ingen kan förutspå hur musikutvecklingen skulle ha gått utan drogen i fråga..
det går att vrida på hur länge som helst, men varför har vi en laglig, statligt styrd, alkoholförsäljning när cannabis inte ens får användas som medicin?

och återigen stör jag ju mig på de som använder "men det är faktiskt olagligt att knarka" som viktigaste anledning. vilken tillit till den svenska lagen folk har när det passar..

det här blev en någonslags subjektiv sammanfattning av ett debattavsnitt, där kontentan blir att debatt inte är ett speciellt bra program. jag håller med magnus betnér, janne ska gräva..

återfall bland sexualbrottslingar.

häromveckan väcktes jag av mobilen. "hej! det är XXX. känner du mig?" sa rösten i andra änden. döm av min förvåning när jag förstod att det var en av intagna sexualbrottslingarna jag arbetat med på skogomeanstalten under förra året. han hade muckat och ville att jag skulle ha hans nummer, höra efter hur det var med mig och berätta hur han hade det. vi hade mycket bra kontakt, så det kändes kul att höra av honom igen. men om han är "botad" eller inte vet jag tyvärr inte. jag är rädd att han mycket väl kan begå sexualbrott igen. och igen.

efter att ha spenderat åtta månader eller så bland sexualförbrytare på skogomeanstalten på hisingen har jag insett ett par skruvade saker kring svensk kriminalvård. i stort sett alla på anstalten är dömda för olika typer av sexbrott, men ser väldigt sällan sin egen skuld, inte så att de törs tala om det åtminstone. skuld och skam är såklart förklaringar, men jag brukar vara bra på att krypa under huden på folk. på anstalten fungerade det bara med vissa.
all behandling där var frivillig, utifrån det faktum att intagna kunde vägra rätt och slätt, utan följder på något vis. den behandlingen som finns verkar dessutom sällan fungera speciellt bra. jag minns hur personalen talade om två speciellt "lyckade omvändningar", två på många år, på en avdelning där hundratals cirkulerat genom åren.
till exempel fanns en man med extrema aggressionsproblem som hyste tydliga önskemål om annan typ av vård, specifik för hans problem, något som av ekonomiska skäl aldrig uppfylldes. (vilket då i sin tur skapade frustration hos honom, gjorde honom ännu mer retlig.)

jag är väl egentligen långt ifrån tillräckligt insatt för att uttala mig, men tillräckligt för att se och uppröras över ett vårdsystem som botar och fungerar i ströfall här och där. om den intagne själv inte inser sin skuld och varför han sitter i fängelse, då kommer han antagligen vägra delta i vårdprogram eftersom "han är ju ingen våldtäktsman". i alla dessa fall skapar fängelsevistelsen då istället ett agg och en ilska mot ett samhälle och en rättsapparat som behandlat en orättvist. tillsammans med stigmatiseringen av sexbrottslingar i samhället skapar det svenska vård- och fängelsesystemet bara ytterligare alienering av personer som antagligen redan innan känt sig som outsiders. återfallsmönstret blir tydligt.

vårddiskussionen är såklart extra aktuell i dagsläget med anders eklunds pågående rättegång, en notorisk återfallsförbrytare som i flera omgångar suttit av straff för olika sexualbrott, uppenbarligen utan förändring i sin människosyn och synen på sin sexualitet. (ur GP)

katarina wennstam är en väldigt vettig journalist som skrivit två intressanta, sakliga böcker om våldtäckter, en bok om offren och en om förövarna. båda väldigt läsvärda i dagsläget. dessutom skrev hon den här texten i aftonbladet för några månader sen.