gammal kärlek rostar inte.

den blir bara bättre. vem minns inte bolibompa-eva, björnes vän?
i kvällens "evas superkoll" berättar hon varför det är så smart att betala skatt!
statstelevision är härligt vänster emellanåt!

http://svt.se/play?a=1324108

bo rothstein vs. bloggvärlden.

apropå artiklarna "starka reaktioner i bloggvärlden" och "förolämpningar hindrar samtal" i gp, skrivna av statsvetaren bo rothstein.

rothstein kritiserar bloggvärlden och ifrågasätter om bloggandet egentligen är ett steg mot en deliberativ demokrati (wiki), eller ens en tillgång för demokratin. detta argumenterar han utifrån att:

"att bloggland till en stor del består av osorterade trivialiteter samt en försvarlig del förolämpningar, okvädningsord och rasistiska stämplingar."

och sedan lyfter han tre personliga exempel på gånger då han blivit utsatt för just sådana påhopp. jag tänker verkligen inte försvara plumpa attacker av den typen som han tar upp, de är helt okonstruktiva och ger inget i en diskussion. däremot är jag långt ifrån med på varför hela bloggvärlden skulle vara åt helvete för det?
att alla får chansen att komma till tals, utan behov av en viss titel, utbildning, bakgrund, speciellt sätt att använda språket osv, ser jag som något positivt. en slags "avakademisering" av det offentliga samtalet, något som gör det legitimt för fler att tycka saker, dvs helt klart steg mot habermas demokratiidé. det är bra av rothstein att ta diskussionen om personangrepp och liknande dumheter i bloggar, men att dessa skulle vara anledning nog att ge upp hoppet om bloggarna överhuvudtaget tycker jag visar på någonslags elitism hos rothstein. ännu tydligare blir detta här:

"till skillnad från flera av mina statsvetarkolleger har jag valt att inte skaffa mig en blogg. skälet var att jag inte tyckte jag hade så mycket intressant att säga så att det skulle räcka till."

om inte en statsvetare har något alls att säga, vem ska då ha "rätten" att uttala sig? varför ska det behöva vara en skillnad mellan att diskutera politik kring köksbord eller på internet, där ytterligare människor kan läsa vad som tänks ute i landet?

i mina ögon är bloggandet ett positivt steg mot en mera platt organiserat offentligt samtal, alla får möjlighet att säga sitt, och sen utgör publiken om detta är läsvärt eller inte. för en obotlig romantiker av anarkistisk frihet så blir detta ganska tilltalande.

bloggvärlden innehåller onekligen en hel del meningslösa saker, även i mina ögon, men vem är jag att bestämma vad alla andra ska tycka om att läsa om? att blondinbella har den mest lästa bloggen i sverige är inte bloggfenomenets fel..

på med neonörhängen!

"jag önskar att jag levde på åttiotalet, då det var ok att ha neonfärgade örhängen och sprayat hår"

citatet "överhörde" jag på bibblan i veckan. det sades mellan fyra tjejer som samtalade, helt utan ironi och glimt i ögat. (vad jag kunde förstå åtminstone, jag håller det öppet att kanske jag missförstod. men tanken väcktes ändå..)
och det gjorde mig litet lessen. nog för att jag är medveten om att även jag påverkas av mode, så måste man ju ändå kunna hantera det på ett fiffigt sätt? dvs, ändå göra som man vill?
på med neonörhängen, kilt och brandhjälm, om du tycker det är fint!

ni läser faktiskt.

jag tappade lite orken att skriva här, förde mina resonemang enbart vid köksbordet eftersom det ändå inte verkade som att någon egentligen läste vad jag skrev här.
ack, jag hade fel. ni kommenterar inte, men betydligt fler än jag trodde läser faktiskt. så jag utlovar viss skärpning. men inte ikväll. ikväll nöjer jag mig med att sprida crimethincs underbara genusposter. sov gott kamrater.

crimethinc, gender subversion. (pdf)

bistånd är kontraproduktivt.

skulle man inte kunna, rent krasst, resonera att bistånd är ett sätt att bevara den rådande kapitalistiska världsordningen? biståndet hjälper till att dölja hur kapitalismen i sig själv fördelar resurser ojämnt över världen. skulle inget bistånd delas ut skulle de underutvecklade länderna resa sig tidigare mot den rådande världsordningen?
en parallell kan dras till hur jag ser på djurskyddet som kontraproduktivt i frågan kring djurrätt. djurskyddet riktar sig på att djuren ska ha det ok på vägen mot slakten, men ifrågasätter inte själva tanken på att slakta djur.

ica goes storebror.

svenssons allra härligaste ica har fått fra-fnatt på nationell nivå. genom att registrera vilka produkter man köper ska speciella rabatter kunna formas till varje kund. köper du mycket glass ska du kunna få rabatt på glass.
låter det bra? kom då ihåg att konsumtionsmönster säger otroligt mycket om vem du är. och börjar sedan olika företag samköra sina uppgifter, ja då rullar orwell ett till varv i sin grav.. jag slänger bums mitt kort, och ringer imorgon ett argt telefonsamtal till kundtjänst.

ica ser dig – om du har deras kort (DN)

ps. jag vill tipsa om fria tidningarnas prenumerationserbjudande.

över feggränsen.

äntligen tror jag att jag klivit över "feggränsen" vid föreläsningar och seminarier. det blev uppenbart att jag hade ett problem med detta på esf, då jag var på en föreläsning om FARC-gerillan i colombia, och föreläsaren (professor från colombia) stod och sa, enligt mig, direkt felaktiga saker kring ICC. av feghet satt jag tyst, men efteråt härjade jag på lisa som tusan om hur fel han hade haft.

incidenten gav mig dock en del att tänka på, och med erik och lisa samtalade jag häromveckan med magnus linton efter hans föreläsning om colombias barnsoldater. det var ju inte alls konstigt. jag ställer gärna experter högt upp på en piedestal och beundrar dem, men jag har varit rädd att direkt fråga eller diskutera. detta grundas i rädslan att "jag inte kan tillräckligt mycket", vilket är jävligt kontraproduktivt.
men i onsdags vågade jag mig på både att ställa frågor till mattias gardell, och dessutom diskutera lite med honom efter föreläsningen!
upprymd av mina framsteg har jag vips fått mig en lunchdejt med en av mina idoler på GU-institutionen, stellan vinthagen. det ska diskuteras våld som kampmetod.

det kanske låter fånigt, allt det här. men jag har nog hela mitt liv haft en viss fascination för kändisar, antagligen genom min uppväxt i lilla söderhamn där man sällan såg ett känt ansikte. men jag har kommit över den tröskeln nu.
och allt detta händer då jag bestämt mig för att försöka påbörja sjuksköterskeprogrammet till våren och låta samhällsvetenskapen bli en hobby igen. gör jag rätt?