över feggränsen.

äntligen tror jag att jag klivit över "feggränsen" vid föreläsningar och seminarier. det blev uppenbart att jag hade ett problem med detta på esf, då jag var på en föreläsning om FARC-gerillan i colombia, och föreläsaren (professor från colombia) stod och sa, enligt mig, direkt felaktiga saker kring ICC. av feghet satt jag tyst, men efteråt härjade jag på lisa som tusan om hur fel han hade haft.

incidenten gav mig dock en del att tänka på, och med erik och lisa samtalade jag häromveckan med magnus linton efter hans föreläsning om colombias barnsoldater. det var ju inte alls konstigt. jag ställer gärna experter högt upp på en piedestal och beundrar dem, men jag har varit rädd att direkt fråga eller diskutera. detta grundas i rädslan att "jag inte kan tillräckligt mycket", vilket är jävligt kontraproduktivt.
men i onsdags vågade jag mig på både att ställa frågor till mattias gardell, och dessutom diskutera lite med honom efter föreläsningen!
upprymd av mina framsteg har jag vips fått mig en lunchdejt med en av mina idoler på GU-institutionen, stellan vinthagen. det ska diskuteras våld som kampmetod.

det kanske låter fånigt, allt det här. men jag har nog hela mitt liv haft en viss fascination för kändisar, antagligen genom min uppväxt i lilla söderhamn där man sällan såg ett känt ansikte. men jag har kommit över den tröskeln nu.
och allt detta händer då jag bestämt mig för att försöka påbörja sjuksköterskeprogrammet till våren och låta samhällsvetenskapen bli en hobby igen. gör jag rätt?

droger i dn.

dn skriver om en ny rapport från folkhälsoinstitutet, som tydligen ska gnälla lite på den ovetenskapliga drogpolitiken. kanske kan vara intressant när den publiceras..

ovetenskaplig drogpolitik i sverige

ännu roligare är: kyrkan lockar med cannabis, också ur dn.

gomorgon, kamrater!

update: här kan du ladda ner rapporten från folkhälsoinstitutets hemsida.

sprätten på toaletten.

i malmö träffade vi annika elmqvist, en supertrevlig dam som tecknade barnböcker. till ett mycket förmånligt pris (20 spänn) sålde hon sin tredje del av böckerna om ärkekapitalisten sprätten. sprätten är väldigt driven att tjäna pengar och glömmer bort andra viktiga saker i livet. mycket fina, och roliga, historier.

vettig som hon ärr har annika lagt upp de två första delarna om sprätten på internet i .pdf-format, så vi alla kan skriva ut egna versioner och göra våra egna sprättenböcker. titta själva på spratten.nu, eller ladda delarna direkt; del ett: "sprätten satt på toaletten" och del två: "sprätten på toaletten kommer igen".

not buying it.

aftonbladet uppmärksammar idag en svensk version av judith levines "not buying it":
"köp inte den här boken" av ann-christine gramming. författarinnorna gör ett försök att under ett år tvärt avsluta sin konsumtion, annat än för mat och mediciner. och skildrar sedan hur jobbigt det blir att tex. inte kunna köpa nya sportstrumpor som andas (levine).
tyvärr verkar grammings bok vara just en efterapning av levines bok, men det positiva jag kan se är att en bok av en svensk tvåbarnsmamma kanske får större genomslagskraft i sverige än "not buying it" fick. vadsomhelst som uppmärksammar vår hetsiga, osunda konsumtionskultur torde ju vara positiv. och jag har faktiskt inte läst grammings bok, så jag ska inte döma ut den. men den känns inte helt nyskapande och orginell. kanske borde jag skriva en svensk "no logo" och bli publicerad?

att sen grammings titel är en mjäkig efterapning av abbie hoffmans yippie-klassiker "steal this book" ser jag mest som humor. det återstår att se om gramming är en tillräckligt driven antikonsumist att hon lägger upp sitt material gratis på nätet. eller åtminstone tillåter andra att sprida det.. kanske borde jag sno den, bara för sakens skull.

jag är lite kär.

i keny arkana. ta en titt på den här videon vetja. revolutionsromantiskt så det stänker, men jag smälter. trots att jag var så arg när gatstenarna flög på reclaim the streets-festen i malmö och trots att jag i diskussionerna efteråt slutat försvara våld som ett medel för förändring i sverige, så är jag helt såld på keny arkana och hennes låt om ilska över orättvisor.

jag och martin planerar en del aktioner för fullt nu. kanske kommer de skildras litet här i bloggen senare.
har du förresten lakan som du kan skänka till oss, eller en symaskin att låna ut, så hör gärna av dig. kladdig@gmail.com.
kul med respons kring gemenerna. jag fortsätter som tidigare då, om det är fler än jag som tycker att det är ok. alltid kul förresten att få lite respons, kul att någon åtminstone läser.

al gore.

fick tag i ett par ordfront på bokmässan igår, och frossade i en fin artikel om al gore.
vi som sett "an inconvenient truth" (torrent) vet att gore framställs som en klimatets superhjälte och hela världens bästa vän. björn forsberg sparkar sönder den myten och skildrar vad gore faktiskt gjorde under sin tid som vice president under clinton. han plockade bort regler som reglerade valfångsten, han bröt skärpta krav på bränsleekonomi i bilar, och jobbade aktivt för att hjälpa monsanto in på den europeiska marknaden. (monsanto är det läskiga företaget som bla. patentbelägger grödor. det skriver jag om en annan gång)
forsberg citerar en amerikansk miljökämpe som säger:

"gore och clinton har gjort mer negativt för miljön än reagan och bush (d.ä.) tillsammans"

!!

klart är det en viktig fråga gore lyckats lyfta, cred till honom för det. men den här jävla glorian han fått, den är inte riktigt rättvis. när han satt på en maktposition varifrån han verkligen kunde påverka, då sprang han de transnationella svinens ärenden, och när han sen hamnade i skymundan under bushregimen, då passar det att börja värna om miljön. hyckleri.
som vanligt slår south park huvudet på spiken i avsnittet "manbearpig" (torrent) vari gore figurerar och jagar ett påhittat hot för att väcka uppmärksamhet för sig själv. (jag menar inte att klimathotet är påhittat, men ni fattar..)

boklista från i somras.

jag hittade en liten lista jag skrev efter veckorna som nattarbetande vårdbiträde i somras. jag hann läsa en hel del, och recenserar en några här nedanför:

1968 - mark kurlansky.
en extremt faktaspäckad bok som behandlar ett mycket händelserikt år. pragvåren, studentrevolter runt om i världen och kalabaliken kring demokraternas konvent i chicago är några ämnen som behandlas.

krigets färger - arkadij babtjenko.
stundtals en skärrande skildring av de båda tjetjenienkrigen utifrån en rysk menigs synvinkel. ofast mest tröttsamt upprepade redogörelser för olika typer av pennalism som förekommer i den ryska armén. skrämmande, javisst, men när jag läst förskräckligheter ett tag upphör jag tyvärr att förskräckas.
jag saknade ett större perspektiv av kriget. vilket väl i och för sig förklaras av att det är just en enskild soldats skildring, och han verkar faktiskt inte veta varför han krigar, varför tjetjenerna är fienden osv.

chockdoktrinen - naomi klein.
klein gör mig inte besviken den här gången heller. en fackbok fullproppad med fakta och statistik som stärker hennes tes. chockdoktrinen har enligt klein använts sedan statskuppen i chile på sjuttiotalet och framåt, inspirerat av den chicagobaserade ekonomen milton friedman. i skuggan av en katastrof (statskupp, tsunamis, krig osv) genomförs storskaliga privatiseringar, nedskärningar av den offentliga sektorn osv, som snarast stärker enskilda investerares ekonomi än de krisdrabbade.
svår att kritisera då jag inte har tillräckligt med kött på benen i frågan, men johan norberg verkar mer än villig att peka på ett par saker. (vi ses på bokmässan johan).

flashbacks - timothy leary.
en flippad bok kring ett flippat liv. leary är proffessorn som tillsammans med richard alpert (numer ram dass) blev utkastade från harvard efter att ha bedrivit mycket framgångsrik forskning kring lsd och svamp som hjälpmedel inom psykologin. leary blev en talesman för drogrörelsen under hippieåren, och fick som många andra problem med polisen. leary fängslas, rymmer och gömmer sig bland annat en tid i algeriet under eldrige cleavers (svarta pantrarna) beskydd.

män som hatar kvinnor - stieg larsson.
födelsedagspresenten från lisa var mycket uppskattad. precis som både hon och min far försäkrat mig om rörde det sig inte om en helt klassisk deckare, utan var både spännande och kul. jag tyckte framförallt att det var uppfriskande med huvudpersoner med öppna förhållanden, i kontrast med de traditionella monogama.
däremot blev jag aldrig förälskad i lisbeth salander, vilket pappa förutspått.

the dirt. mötley crüe och neil strauss.
hur orkar någon med att umgås med de här jävla idioterna, självupptagna små barnsliga svin! usch! (men häftig musik, det skapar de..)

att älska som en porrstjärna - jenna jameson och neil strauss.
ännu en sån slaskig självbiografi proppad med sex, knark och destruktivitet, som jag gillar.
boken marknadsförs som en "självständig och stark kvinnas berättelse", någon som alltid gått sin egen väg och haft skinn på näsan. till en del stämmer väl den bilden, men tyvärr genomsyras hela hennes berättelse av en hemskt skönhetsideal. hon värderar sig själv utifrån hur andra tycker hon ser ut.
men boken är kul och intressant, och likasom the dirt har strauss åstadkommit ännu en riktig sträckläsare. (jag läste jennas bok på två dagar, mötley crües på tre.)

det moderna indien - per j andersson.
andersson skildrar medelklassens indien, en medelklass som är större till antalet än hela europas, men som andersson upplever komma i skymundan i andra indienskildringar. en mycket vettig poäng som jag, efter att ha läst ett gäng "andliga-luffen-genom-indien-böcker" och ett par "så-här-fattigt-och-jävligt-har-de-det-i-indien", gärna håller med om.
boken baseras på författarens egna resor och intervjuer, som alla indienskildringar more or less, men med en miljöskillnad som är lite uppfriskande.


och sen lovar jag att ta till mig av kritiken. jag ska sluta skriva med endast gemener. från och med nästa inlägg!