tisdag 6 januari 2009

jag förstår att hamas tar till vapen.

jävlar vad usas "krig mot terrorismen" spelade världens statsmakter i händerna. israel utgör ett typiskt exempel nu, man klassar hamas som "terrorister" och vägrar helt enkelt att ens föra dialog med dem. alla väpnade motståndsrörelser kan numer enkelt klassas som terrorister och får därmed otroligt svårt att vinna legitimitet i världen.
det talas överallt om att det är hamas som startade det här själva och att de måste sluta skjuta sina raketer först, för att israel ska dra sig tillbaka.
är det egentligen speciellt svårt att förstå att palestinier blir förbannade? gazaremsan är sjukt överbefolkat, med sisådär en gånger fem mil mark och 1,5 miljoner innevånare. israel må ha lämnat sina bosättningar i området 2005 (de var ändå inte speciellt många), men de fortsatte att kontrollera alla gränser kring gaza. så något egentligt självstyre var det aldrig tal om. utifrån detta, att sitta instängd på en liten fattig yta utan handlingsutrymme, är det då svårt att förstå att man blir så förbannad att man tar till vapen? jag vet inte om jag tycker det.
jag tror att börja diskussionen med att hamas måste sluta skjuta först är att börja diskussionen på fel ställe.

alex kompis joanna bloggar utmärkt och hjärtskärande från gaza, nu senast med tips på vad vi soffpotatisar i sverige kan göra för att hjälpa. bla namninsamlingar: mot eus frihandelsavtal med israel och GAZA: stop the siege! stop the war!

Inga kommentarer: